Vägen till Vita huset

Hej på er alla.

Efter en liten jul och nyårspaus är det defintivt dags att rikta blickarna igen på det amerikanska presidentvalet, eller primärvalet rättare sagt. Det är mindre än en månad kvar tills ”The Iowa Caucus” den första februari. Caucus är egentligen ett slags valmöte med ganska konstiga procedurer. Det är med andra ord inte officielt ett primärval fast det fyller samma syfte. Jag tror jag kommer att kalla det ett primärval i mina texter hur som helst, trots att New Hampshire den nionde februari officiellt är det första primärvalet där folk går regelrätt till en vallokal och röstar på sin kandidat. Det blir förvirrande annars. Jag ska redogöra för Caucus proceduren senare när det närmar sig, men kort sagt handlar det om att folk samlas i en lokal och grupperar sig i olika delar av rummet enligt vilken kandidat man stöder. Men mera om det senare.

Jag tänkte inleda bloggandet i det nya året med en sammanfattning av läget bland republikanerna.

1. Donald Trump

Nationellt leder Donald Trump fortfarande med en klar marginal, men i Iowa har han passerats knappt av Texas-senatorn Ted Cruz. Jag hänvisar här till RealClearPolitics snitt av flera olika opinionsmätningar. Trump har försökt vinna tillbaka den tappade terrängen med att ta till betalda valreklamer för första gången under hela kampanjen. Minns att han fått mer än behövligt med gratis tv tid i sex månader. Hur som helst ska han nu använda 2 miljoner dollar per vecka för att försöka locka tillbaka tillräckligt många väljare för att vinna Iowa. I reklamen säger han att muslimerna tillfälligtvis ska stoppas vid gränsen. Han lovar stoppa den illegala immigrationen. Han lovar krossa IS. Så det är med ganska klart vilka teman som kandidaterna tror att ska vinna dem röster. Har nån hört nåt snack om ekonomi på länge? En Trump seger i Iowa är helt möjlig men på intet sett säker. Dels för att Cruz faktiskt leder och dels för att vi nu går in i den perioden där väljarna på rikitgt ska välja sina kandidater. Man måste nu ta steget från anhängare till väljare. Huruvida det ändrar på konstealltionerna får vi veta småningom. Trump är fortfarande självsäker, fast inte riktigt lika som tidigare. Han antydde i vissa kommentarer nyligen, mellan raderana, att en utebliven seger inte är en katastrof. ”Playing the expectations game” heter det här. Sänk förävntingarna, då kan resultatet kännas bättre.

2. Ted Cruz

Ted Cruz har alltså sakta men säkert klättrat upp i tätstriden på den republikanska sidan. Utmanar Trump i Iowa genom sin popularitet bland mycket konservativa väljare och mycket religiösa väljare, och de som starkast önskar ge sitt stöd till en ”outsider” som vågar utmana allt vad etablissemang heter. Delvis är Cruz och Trump ute efter samma väljare. Cruz kan betraktas som aningen rumsrenare till sitt temperament än Trump. Cruz har alltid sett sig själv som den som ska ärva Trumps röster när Trump kastar in handduken. Hur det blir med den handduken vet ingen…

3. Marco Rubio

Florida-senatorn har till sin stora förvåning fått konstatera att Cruz är den kandidat som lyckats resa sig till höjder som utmanar Trump. Rubio och Cruz, båda med kubanska rötter, har drabbat samman en hel del just kring immigrationsfrågan.Det är fortfarande många som tror att Rubio kommer att utkristalliseras som en mycket seriös kandidat för partinomerinegn.

4. Ben Carson

Nationellt fortfarande på en fjärde plats men sedan kampanjen vände att handla nästan enbart om terrorism och säkerhet gav marken vika under honom och han rasade. Han har forfarande bra med pengar men verkar annars ha tappat all medvind. Han har också haft interna stridigheteter inom kampanjorganisationen. Två toppmedarbetare sa upp sig nyligen.

5. Jeb Bush

Har använt mycket pengar utan resultat att visa upp.

6. Chris Christie

New Jersey guvernören, som länge såg chanslös ut, har faktiskt upplevt ett lyft. Han var stark i den senaste republikanska debatten och har rest sig från bottenskiktet till en jämn kamp om andra plats i New Hampshire. I Iowa har han ingen chans, han är för sekulär, men med en stark valdag i New Hampshire kan han få hur mycket fart som helst på sin kampanj, som John McCain 2008. Då kom McCain från ruinens brant till seger i New Hampshire och resten är historia.

Vi fortsätter med demokraterna i nästa post.

h Juri