Vägen till Vita huset

Bara för några timmar sedan skrev jag en blogg med rubriken ”Civiliserat på scenen, busigt på läktaren”. Nu ångrar jag ordvalet. Busigt låter lite lekfullt, som när små barn håller på med otyg. När jag tar fram datorn igen har hundratals Trump-anhängare och motståndare precis drabbat samman i en sportarena i Chicago. Det som sjudit i några veckor har kokat över och resulterat i ett gängslagsmål i direktsänd tv. Trots alla rallarsvingar gör de första rapporterna gällande att ingen ådragit sig allvarliga skador. Det är skönt. Men missta er inte, det fanns inget lekfullt över kvällens incident. Det handlade inte om små rackartyg. Snarare var det ett logiskt steg i den nedåtgående spiral där traditionell respekt ersatts av naken förakt.

Kvällens eruption av hetska känslor och våld har varit på kommande i några veckor. Den politiska retoriken som Donlad Trump har odlat har skapat en motkraft. Den motkraften har artikulerats av  demonstranter som sökt sig till Trumps valmöten för att vid lämpliga tillfällen göra sin röst hörd.  Det har enligt ett invant mönster lett till att demonstranterna, oftast några enstaka individer, förts ut av ordingsvakter, var på Trump fortsatt sitt tal.

De senaste dagarna har demonstranterna trappat upp sina aktioner och försök att stoppa Trumps tal. Istället för att protestera högljutt endast en gång, har demonstranterna varit fler till antalet och spridit ut sina protestrop över hela valtillställningen och därför gång på gång avbrutit Trump, som otåligt tvingats vänta på att ordningsvakterna igen en gång ledsagat ut en demonstrant.

I takt med upptrappningen av demonstrationerna har Trumps anhängare blivit mer irriterade, hetska och till och med våldsamma. För några dagar sedan kulminerade den utvecklingen i en incident där en gammal vit man överföll en ung svart man och slog honom utan förvarning i ansiktet. Mannen har nu åtalats. Övriga nära ögat situationer har varit legio.

Trump själv har ibland sett irriterad ut, men ofta verkat njuta av den konfrontella stämningen. En gång sa han själv i talarstolen att han skulle vilja slå en av demonstranterna i ansiktet. På fredag sa han på en presskonferens att demonstranterna ibland är farliga och att det är de som börjar slå omkring sig och att det är bra att hans folk slår tillbaka. Hittills har inga journalister som bevakar Trump bekräftat att demonstranterna varit våldsamma. Trump har ofta bett sin publik vara snäll med demonstranterna, men han har gjort det på ett sätt som sett som om han helst skulle bussa folkmassorna på de protesterande individerna. Ibland har han öppet eggat upp sin publik och åberopat gamla goda tider då det skulle ha gå mindre snällt till.

Det som hände idag var att hundratals om inte rentav, tusentals Trump-motståndare hade infiltrerat valfesten, sannolikt i akt och mening att stoppa den helt och hållet. Somliga kanske kom för att söka en konfrontation. Det är svårt att veta ännu.  Om det var så, så lyckades operationen. Trump ställde in sitt tal med hänvisning till säkerhet och uppmande i ett uttalande folk att gå hem i fredliga tecken.

Frågan är hur kvällens incident påverkar valet. På många håll har man redan krävt att Trump träder fram imorgon och tar klart avstånd från allt våld och visar att han kan förena istället för att splittra. Om dylika skådespel upprepar sig kan det eventuellt kosta honom nomineringen, sa David Gergen, en av de mest respekterade politiska experter i landet, i en intervju för CNN. Jag har mina tvivel gällande det uttalandet. Personligen tror jag inte att Trumps anhängare kommer att lägga skulden för eskaleringen av de fientliga stämningarna på Trump. Fokus riktas istället på alla andra som i deras ögon gaddat ihop sig för att stoppa den demokratiska process som hittills gett fastighetsmiljardären ett försprång i tävlan om den republikanska presidentkandidaturen.

Jag har bevakat två tidigare presidentval i USA där substansfrågorna delade folket i stort sett lika som nu. Det nya den här gången är att kutymen, viljan eller kraven på att behandla andra mänskor med värdighet har försvunnit. Det må gälla politiska rivaler som man tycker illa om eller mänskor med annan religion eller hudfärg. Detta är ett faktum som skapat en eskalerande cykel av negativa känslor och tillåten vrede och förakt. Resultatet är det vi bevittnade i Chicago ikväll. Det som hände ägde lyckligtvis rum på ett mikroplan, än så länge, men om tendenserna fortsätter som hittills, är det ingenting som säger att inte det samma kan utspela sig i en större skala.