Vägen till Vita huset

Efter några dagar av fokus på annat än presidentvalet spännde jag min blick igår igen på den pågående kampanjen, och det jag såg var inte vackert. I San Jose, i Kalifornien, visar nyhetsbilder det ena brutala knytnävsslagasmålet efter det andra. Anti-Trump demonstranter verkar vänta på den presumtiva presidentkandidatens anhängare när de lämnar platsen där valtillställningen nyss avslutats. Bilar stoppas och attackeras. Gäng ger sig på ensamma och i stort sett försvarslösa individer. På gatan ligger en röd Trump keps som sakta brinner upp. Sloganen ”Make America Great Again” går knappt att urskilja längre.

Är någon överraskad att det här är vad presidentvalet 2016 ser ut som? Ingen borde vara det. Trots allt är det en valkampanj som nedmonterat allt vad respekt för den avvikande åsikten heter. Varför skulle anhängarna bete sig annorlunda än sina ledare?

Nyhetsrapporter hävdar att flera mexikanska flaggor syns bland demonstranterna som dragit ut på gatorna bara några timmar efter att Donald Trump beskyllt en högt uppsatt amerikansk domare, som ska behandla ett mål riktat mot Trump, för att vara olämplig för fallet på grund av sin mexikanska bakgrund. Domaren i fråga har mexikanska föräldrar men är själv född i Indiana. Att invandrare är rabiata efter nästan ett år av Trumps rasistiska retorik är förståeligt, men fega överfall mot försvarslösa mänskor som deltagit i en valfest är en sorglig syn och oförsvarliga.

Hillary Clinton höll idag ett utrikespolitisk tal där hon av allt att döma kalibrerarede sin ton för att bättre lämpa sig för det förestående kriget mot Trump. I talet beskrev hon Trump som en ”clown”, ”farligt osammanhängande” och ”olämplig för presidentposten på grund av sin karaktär.”

Trump besvarade elden kvickt med att säga att Clinton borde slängas i fängelse. En hänvisning till Clintons behandling av konfidentiella epostmeddelanden som utrikesminister, men också ett sampel på den dynga den här kampanjen vadar i. Och tro mig, vi har inte nått bottnen ännu.