Vägen till Vita huset

Mamma mia! Tre timmar lång debatt. Det verker i benen fast jag suttit i soffan hela tiden. Men till saken.

Jag ställde fem frågor om den republikanska tv-debatten i bloggen igår. Dags att besvara dem.

1. Vad gör Trump frågade jag först. Well, han gjorde det han har gjort hela tiden. Han skröt med sig själv, sina framgångar och rikedomar och han presenterade förenklade lösningar på komplicerade problem. Som till exempel; ”Jag tror att jag kommer att komma bra överens med Putin”. Komma bra överens var hans modell för att stabilisera världen. Och han uttryckte sig förklenande om sina rivaler. Eller åtminstone en av dem, Rand Paul, som är aningen kortväxt. Det intressantta var, tycker jag dock, att Trump den här gången inte utstrålade den energi och självsäkerhet han gjort tidigare. När han drevs in i dueller med någon annan kandidat kom han inte ur dem med en klar seger. Oftare än tidigare såg han till och med ut som förloraren. Trump har jobbat hårt den senaste månaden med sin kampanj och såg trött ut. Men jag tror att han också led av att han inte hade någonting nytt att komma med. Han slog fortfarande på immigrationstrumman och upprepade kraven på att göra amerika rikt och mäktigt.  Men hans budskap kändes som en upprepning från den första debatten. Det var första gången jag kände att ”nyhetens behag” håller på att avta. Hans begagnade ”icke-budskap” tedde sig alltmer oseriöst i sällskap av allt fler genomtänkta och i verkligheten förankrade utläggnigar från kandidater som Marco Rubio, Scott Walker, Chris Cristie och Carly Fiorina. Innebar detta starten på raset för Trump? Kanske inte, knappast, men jag har svårt att se att han vann något på debatten. Jag tror att skimret kring honom mattades av. Han tedde sig inte lika excentrisk och oberäknelig som senast, bara svagare och mer sårbar.

2 Vem har siktet inställt på Trump var min nästa fråga. Det var egentligen bara guvernören i Wisconsin som gick till frontalangrepp genast och tog upp Trumps många konkurser. Det betyder inte att Trump inte gick flera ronder med rivalerna. Jeb Bush var den som mest behövde höja profilen mot Trump för att lyfta sig tillbaka till tätstriden och jag tycker han gjorde det. I dueller om kampanjbidrag, immigration, irakkriget till och med hans hans fru klarade sig Bush mer än väl. När Bush energiskt försvarde sin storebror mot Trumps attack, och sa att George W. med sin politik garanterade nationens säkerhet efter elfte september attackerna såg tittarna en sida av Jeb Bush som lyst med sin frånvaro. En kandidat som inte låter sig mobbas  av den större och starkare busen.

3. Jag frågade också om före detta Hewlett-Packard VD:n Carly Fiorina skulle ta vara på sin chans efter att inte ha fått plats på scenen i den första tv debatten i augusti, och visst gjorde hon det. Och det med besked. Av de tre icke-politikerna, Trump, Carson och Fiorina, är hon den mest ”normala”. Hon presenterar sina grundmurat konservativa åsikter med övertygelse, men utan proffspolitikerns försäljarton. Hon klarar av  att kombinera skärpa och tuffhet med lämpligt mått humanitet som när hon talade om hur droger tog livet av ett av hennes barn. Hennes starkaste ögonblick kom när Trump försökte släta över sin fula kommentar förra veckan om Fiorinas utseende. ”Jag tror det amerikanska folket hörde klart och tydligt vad du sa”, slog Fiorina fast med ansiktet låst i en iskall min och till rungande applåder. Jag blir mycket förvånad om Fiorina inte stärker sin position i opinionsmätningarna, där hon hittills legat i bottenskiktet.

4. Jag undrade också hur hisnande tittarsiffrona skulle bli efter den senaste debattens rekordhöga 24 miljoner. En dum fråga egentligen eftersom jag omöjligen kan ha svaret bara en timme efter debatten. Men förhandsspekulationerna gjorde gällande att prorammet eventuellt skulle locka CNN:s högsta tittarsiffror någonsin. Betydelsen för hela racet kan därför inte underskattas.

5.  Till sist undrade jag om det skulle bli en sluggfest eller substans. Till en början var det bara pinsamt. Det verkade som om CNN hade bestämt sig för att hålla tittarna kvar genom att bussa dem mot varandra. Det var mera sandlåda än substans. Ju längre debatten led, desto bättre, djupare och sakligare blev diskussionerna. Syrien, Kina, Ryssland, Iran, immigration, abort, ekonomi och mycket mera diskuterades i den tre timmar långa maratondebatten. Och ja, vi fick också veta att Jeb Bush rökt marijuana i sin ungdom. Ingen annan på scenen erkände.

Mycker mer skulle finnas att säga om debatten, men i det här formatet är det här redan mer än vad de flesta orkar läsa. Tack till er som gjorde det.

Kampanjen fortsätter imorgon, och bevakninegn av den likaså.

God natt.