Vägen till Vita huset

Det tog länge, men slutligen har Bernie Sanders officiellt och entydigt gett Hillary Clinton sitt stöd.
När Clinton besegrades för åtta år sedan av Barack Obama tog det henne endast fyra dagar att förena partiet bakom Obama. Varför tog det då så här länge för Bernie?

Alla kandidater och kampanjarbetare brukar intyga i kapp hur primärvalkampanjer är slitsamma och hur de tvingar varje kandidat att sätta allt i blöt för att besegra den andra kandidaten eller kandidaterna. Det leder ofta till personliga angrepp som är framtvingade mer av konstellationen än av riktig animositet mellan kandidaterna. Ändå tar det olika länge för olika kandidater att smälta förlusten och komma över det faktum att man odlat ett fiendskap i flera månader. Clinton och Sanders försökte länge hålla sig ovanför allt bråk, men till sist föll de ändå ner på en nivå där politiska angrepp avlöste varandra. Det blev dock aldrig någonting till närmelsevis liknande som försiggick på den republikanska sidan.

En större orsak än den personliga animositeten var ändå det faktum att Sanders lyckades med någonting som Clinton inte gjorde för åtta år sedan, det vill säga skapa en riktig rörelse, eller revolution som Sanders själv kallar det. En rörelse som bars fram av unga och gamla väljare som törstade efter ett starkare vänsteralternativ. Sanders blev för demokraterna det som Trump är för republikanerna. Ett alternativ för de mänskor som är trötta på de politiker som haft makten år ut och år in. Sanders presenterade ett riktigt alternativ i politisk ideologi, det handlade inte bara om två kandidater som tänker nästan lika. Sanders var ett verkligt alternativ med en alternativ ideologi och den ideologin ville Sanders fortsätta predika också efter att det matematiskt blivit omöjligt för honom att vinna kandidaturen.

Den tredje orsaken var att Sanders med att hålla sin kampanj vid liv idkade en sorts mjuk       utpressning av Clinton. I kulisserna fördes nämligen förhandlingar mellan kampanjerna om vilka delar av Sanders politiska idéer och förslag som kunde omfattas av Clinton, ifall hon blir president. Ju längre Sanders var med i tävlan, desto större blev irritationen bland Clintons folk, och desto mer var han en distraherande faktor i en situation där all energi redan borde ha riktats mot Donald Trump. Och delvis lyckades Sanders strategi. Clinton lovade nämligen att införa gratis universitetsstudier i de statliga universiteten för familjer som förtjänar mindre än 85000 dollar.

Den stora frågan nu, när det politiska äktenskapet har knutits, och det var aldrig någon frågan om att det förr eller senare skulle knytas,  är huruvida resten av Sanders släkten ger sitt välsignande. Det finns en hel del av hans anhängare som ogillar och misstror Clinton intensivt, speciellt hennes hökaktiga säkerhetspolitiska tankar. Hur stor andel av dem väljer att inte rösta alls? Sanders själv lovade idag att göra kampanjarbete för Clinton för att hålla den siffran så låg som möjligt.