Vägen till Vita huset

Hej. Måndag. Ny vecka. Nya strider.
Kort om förra veckan. Hillary Clinton fick en hel del negativ publicitet, medan Trump kämpade med att omdefiniera sig och sin invandringspolitik. Inom kort, ska han hålla ett tal för att klargöra frågan för gott, men klart är att någon typ av uppmjukning är i görningen när det gäller deportering av papperlösa som varit i USA i flera år och låtit bli att bryta lagen.

Clinton tampades främst med negativ publicitet kring Clinton stiftelsen. Har stiftelsen och utrikesministeriet under hennes tid varit för nära kopplade? Har stiftelsens bidragsgivare sökt gentjänster av Clinton när hon var minister? Än så länge finns inga bevis på att Clinton skulle gjort något fel, men frågorna haglar från höger och vänster.Förra veckan var också veckan då Clinton drog paralleller mellan vita nationalister och Trump. Trump svarade med att beskriva Clinton som bigott. Race to the bottom heter det…

Men i väntan på den nya veckan…börjar ett mönster utkristallisera sig. Trump och hans rådgivare, kanske framför allt hans rådgivare, försöker göra honom mer rumsren och attraktiv för en bredare väljarskara. Han vädjar till svarta och spansktalande väljare. Samtidigt sätter han in tunga slag mot Clinton i akt och mening att misstänkliggöra henne. Det är ett frontalangrepp mot hennes eposthantering och Clinton Stiftelsen. Målet är att måla upp en bild av en korrumperad kvinna som i bästa Clinton-anda spelar enligt egna regler.

Clintons motstratgei är inte så mycket att försvara sig själv som att försöka påminna väljarna om vem den riktiga Trump är. Inte den som visar upp sig i polerad version, utan den som hånar och förklenar och ljuger. Den vars temperament inte passar en president. Det är som om Clinton skulle acceptera att hon också är illa omtyckt, men samtidigt lita på att Trump är ännu mer oomtyckt. Det är en föga upplyftande strategi…

Ur dessa skyttegravar ser vi framemot en ny kampanjvecka.

Vi hörs

@bonsjdu